Stackarn

Mötte min fina pojkvän på mitten (3-4 km promenad) av våra bostäder och så gick vi tillbaka till mig. Vi åt lite, såg lite tv och myste lite innan han var tvungen att gå hem. Stackarn blev helt uttjatad om mitt mål. Jag är sååå peppad och har svårt att hålla något för mig själv. Jag bygger upp stora idéer om hur jag (vi) ska lyckas med mitt uppdrag och han bara säger okej. Så fint! Först tjatade jag om steg under promenaden och lite innan han skulle gå härifrån börjar jag tjata igen.
M: Så, ska vi göra samma grej imorgon. Du hör av dig när du går så går vi samtidigt så ses vi på mitten.
P: Ja, det kan vi göra.
M: Och jag tänkte, börjar rätt tidigt på torsdag. Men. Vi kan ju ses vid simhallen på kvällen och gå därifrån som vi gjorde förra torsdagen och sen gå hem ihop på kvällen? Fast jag börjar tidigt på fredagen så kanske inte.
P: Ja. Det låter bra.
M: Ja. Och jag ska försöka gå på rasterna på jobbet men vi kan ta en sjöpromenad på fredag för då slutar jag 12. Så kan vi ses vid simhallen eller Willys och gå runt sjön och så kan vi gå till Willys och köpa mat och laga något gott på kvällen.
P: Låter som en bra plan! Fint.
M: Alltså. Förresten. Jag vet ju inte om du vill gå så mycket bara för att jag har fått för mig att jag vill det. Du behöver ju inte gå en massa promenader med mig om du inte vill. Jag har ju fler jag kan fråga.

Haha. Ego-jag som bara tänker på mig själv och på mina mål. Men han är ju så fin att han bara sa att han ändå inte hade något bättre för sig och att det säkert är bra för honom med. Någon att satsa på indeed. Min fining!